Björnar och kartor för Skansen

Det nya björnberget med grottor, vattenfall och fönster i nivå med nallarna invigdes 1998. Redan dags för en ny kartbit. Området är ju inte stort, men knepigt. Dessutom flyttades vargarna till
dovhjortarnas gamla marker.

Ibland har man frågat mig om jag inte kunde använda flygfoton som teckningsunderlag, men bortsett från kostnaderna så ser man inte mycket från luften. Grönskan breder ut sig som broccoli över en stor del av husen.

Affischen gjorde jag utan att riktigt veta hur det nya björnberget skulle se ut. Vattenfallet kände jag till förstås. Det resulterade i bilden av nallehuvudet som dyker upp ur vattnet.

Björnar ser lite skelögt elaka ut. Jag försökte »försnälla« min björn aningen, genom att rikta blicken mot åskådaren och dra upp mungiporna. Och det gjorde jag trots att Skansens intendent berättade att björnar är farligare än vargar.

Jag var väl tre år när jag fick min första ballong vid ett Skansenbesök. Jag minns det så väl, för ballongen sprack med en knall i den trånga hissen på hemvägen, till min stora sorg och förvåning.På Skansen med föräldrar och faster Selma fick vi alltid Pommac och mazariner när vi hade tittat färdigt på sälar och nallar. I tonåren var vi där och dansade några gånger, min bästis och jag. Sedan kom några år utan Skansenbesök, och med våra egna barn var vi nog oftare på Gröna Lund. Barnbarnen däremot är väl hemmastadda bland Skansens gårdar och djur. De har åkt runt med det lilla tåget, ridit på hästar och lunchat på Café Ekorren. Det nya björnberget såg de så fort det var invigt. De tror nog att jag har ritat kartan åt dem.

Hade jag haft en aning om vilket omfattande arbete det skulle bli, hade jag nog tvekat innan jag sa ja. Foton av husen fanns samlade i pärmar, som väl var. Det hade modellbyggarna fixat. Men trädgårdarna och övrig natur gick jag runt och plåtade på höstkanten innan alla löven fallit av.

Kartan, gjord i fyra delar, tog ett halvår att rita och måla. När jag började jobbet hösten 1994 var Hasse Alfredson fortfarande chef. Sedan kom våren med Anna-Greta Leijon och kartan blev äntligen färdig. Men Marita Wikander, Skansens informationschef som beställde kartan, talar då och då om tillägg, eftersom anläggningen successivt förändras. Så Skansen kanske blir en kund för livet.

Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag.

Den stora bilden finns att köpa i vår butik / The main image can be ordered as a signed Fine Arts Print
Interested in any other image from the collection as a signed Fine Arts Print? Please let us know by e-mail: jbarkdesign@gmail.com