Hemma hos Dan Jonsson

Om Dan Jonsson

Jag var liten första gången jag hörde talas om Dan Jonsson. Jag gissar att det var sent 60-tal, kanske början av 70-talet. Dan var en av de tecknare som illustrerade noveller i tidningen Femina på den tiden. Femina låg i framkant grafiskt och innehållsligt. Ansvariga på tidningen såg kraften i den tecknade bilden och hade knutit till sig en grupp duktiga illustratörer. Förutom Dan Jonsson och mamma Jane tecknade även Åke Arenhill, Monica Schultz, Ib Thaning och Per Åhlin regelbundet i tidningen. Kanske ytterligare några. Jag minns att både Jane och min pappa Stig särskilt uppskattade Dans bilder för sin skärpa och briljans. Mina föräldrar var kräsna så trots min ringa ålder förstod jag att Dan Jonsson var någon att räkna med.

Många år senare får jag kontakt med Dan igen. Det är tidigt nittiotal och han är då professor på Konstfack tillsammans med bland andra Håkan Lindström och Inez Svensson. Jag är nyss hemkommen från fem år i New York där jag jobbat som formgivare hor Milton Glaser och Walter Bernard och som AD på månadsmagasinet Esquire. Jag är också uppfylld av betydelsen av grafisk design och den status och det erkännande jag upplevde att området har i USA. I Sverige är det betydligt sämre ställt med den saken. »Det här måste vi göra något åt«, tänker jag.

Dan har liksom många professionella formgivare vunnit internationella utmärkelser och har ett stort kontaktnät av formgivare i utlandet. Vi är överens om att det finns och har funnits grafiska designers i Sverige som kan mäta sig med de stora namnen där ute, men att det saknats en infrastruktur som gynnat framväxten av en grafisk designkultur.

Idag ser både marknad och branscher annorlunda ut men den grafiska designen lever fortfarande ett relativt syrefattigt liv i Sverige. Åtminstone som genre.

Nåväl, när Dan och jag dagligen pratar om bristerna här hemma är det pre-internet och före dammarna öppnades digitalt och kommunikationen flödade fritt. Frustrerade bildar vi föreningen svensk Grafisk Design och kallar till en öppen hearing på Konstfack. Det är en stor framgång och över 400 personer dyker upp och vi har omedelbart en tillräckligt stor medlemsbas för att gå vidare. Behovet bland formgivare är ännu större än vi trott. Det här är före Kolla! och Svenska tecknares satsningar på grafisk design. Det som finns på den här tiden är Reklamförbundet och Guldägget och det var inget för oss, ansåg vi.

Kort därpå utlyser vi en tävling för att få en symbol värdig vår nya förening SGD. Olle Eksell, svensk designs nestor, vinner både första och andra pris.

Det vinnande förslaget ser ni nere under Dans bild.

Dan och jag har fortfarande kontakt, tjugofem år senare och nästan femtio år efter att mina föräldrar pekar ut Dans illustrationer i tidningen Femina och nickar gillande.

Nu finns både Dans, Olles och Janes bilder att köpa som posters här hos MoGA.