Jane tecknar tre flickor klädda i Hennes klänningar från Martinette. Design av Kerstin Lokrantz med Viola Gråstens tyger.

Tre flickor klädda i Hennes klänningar från Martinette, som Kerstin Lokrantz designat med Viola Gråstens tyger. Hon kom som en frisk fläkt från Finland med sina asymmetriska mönster i moderna färgkombinationer. Jag köpte själv den randiga klänningen till vänster, som knäpptes både fram och bak med små metallknappar. Pris: 29 kronor.

Hennes – då utan Mauritz – hade bara en butik, på Kungsgatan i Stockholm, men annonserade flitigt i Dagens Nyheter. Jag fick i uppdrag att illustrera annonserna, halv- och helsidor i fyrfärg. Hennes var redan då yngre, roligare och billigare än många andra butiker och varuhus.

Att göra en helsida som den ovan till vänster var en utmaning för en relativ nybörjare. Jag fick de utvalda plaggen, rubriken, den ungefärliga textmängden, kupong och logotyp. Efter en hel del skissande hade jag slutligen en juste kundskiss i färg att presentera för direktör Ehrling Persson, en trevlig kund som inte ändrade på något i onödan.

Hittills hade modet mest riktat sig till tanter och eleganta damer med hatt och handskar. Nu, med det amerikanska collegemodet och unga svenska modeskapare som Kerstin Lokrantz, Gunilla Pontén och Tonnie-modellers Margareta Westberg, blåste det nya friska vindar.
50-talets unga stjärnor – blonda, sexiga Brigitte Bardot och trådsmala, rådjursögda Audrey Hepburn – inspirerade modeskaparna på olika sätt. »Bardot-rutigt« blev kolossalt populärt, sedan BB sytt upp sin brudklänning i köksrutigt pastellfärgat bomullstyg.

Audrey Hepburn, som slog igenom med filmen Prinsessa på vift, var mera sofistikerat tonårselegant i Hubert de Givenchys design. Dåtidens veckotidningar var fulla med tecknade annonser och modereportage. Kerstin Heintz, Kerstin Thorvall och Mona Skagerfors var mina favorittecknare på den tiden. Framtiden såg lovande ut för en ung tecknare.

Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag.