Beställ bilden! Nina Ricci. Jane i Paris, haute couture, tidigt 60-tal.

Som nybliven lärare för Beckmans modeelever tyckte jag att jag borde se Paris modehus från insidan. Så jag föreslog Damernas Värld att jag skulle teckna från haute couture-visningarna för deras räkning. Det var spännande, och lite prestigefyllt, att få åka till Paris och teckna för en tidning. Paris var grått och regnigt i slutet av januari, men i modets salonger glänste guldstolarna i kapp med champagneglasen. Kläderna var ofta vackra och inte så spektakulära och svårburna som i dag – men prismässigt lika oåtkomliga förstås.

»Hos Dior var stämningen väldigt uppåt efter
den lyckade visningen dagen innan. Jag slog mig
ned och väntade på mannekängen.«

Marc Bohan, Christian Diors efterträdare, hade stor framgång med sin nya kollektion. Coco Chanel levde ännu och satt som hon brukade i trappan till salongen och övervakade visningen iklädd sin klassiska bandkantade dräkt, hatt och pärlor. Störst intryck gjorde nog spanjoren André Courrèges, som då nyligen öppnat eget, med sin strikta kollektion. Symmetriskt skurna byxdresser, korta, raka klänningar och kappor, mycket vitt och enkla mönster.

Nervöst började jag skissa upp modellen. Skulle det gå fort nog? Hon visade dock ingen otålighet och stod still så länge det behövdes. Det är svårt att tänka sig att modehusen i dag – med skyhögt betalda modeller – skulle ha råd med den servicen till pressen.

Eftersom jag ville stanna kvar i Paris några dagar och Damernas Värld-tjejerna måste ha teckningarna med sig hem, satt jag på hotellrummet vid ett rangligt skrivbord i dålig belysning och ritade rent mina skisser kvällarna innan de for.

Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag.