Efter ett år med sovrummet som enda arbetsplats började jag känna mig lite isolerad. Så när jag blev tillfrågad om jag ville ta anställning som lärare på Beckmans skola tvekade jag inte. Tre dagar i veckan skulle jag ta hand om första och andra årskursens modeelever. Göta Trägårdh undervisade avgångsklassen. Själv hade jag inte tillräckliga kunskaper i tillskärning och sömnad, så dessa delar överlät jag med varm hand till kollegan Maret Moks, som var utbildad kläddesigner. Bristen på ålder och erfarenhet kompenserades av stor entusiasm, och eftersom jag arbetade parallellt med egna uppdrag kunde de skoluppgifter jag delade ut få en nödvändig verklighetsförankring.

Fortfarande fanns det goda möjligheter att försörja sig som modetecknare – ett yrke som knappt existerar längre – men de flesta drömde nog om att skapa sig ett namn som modekreatör. Gunila Axén och Sighsten Herrgård hörde till de framgångsrika från min tid.