Beställ bilden! Kantareller för köket, Jane Bark, 1990-tal.

Under åtskilliga år har jag och Stig deltagit i måltider och utflykter med Châine des Rôtisseurs, Stekvändarnas förening. En höst arrangerades en svampdag med experten Pelle Holmberg som ciceron (låter som en svampsort!).

Vi for till skogarna utanför Vaxholm, välkänt område för traktens svampplockare. Bilarna stod i rader längs vägkanten. Här skulle man tro att det var utplockat, men i Pelle Holmbergs sällskap får man nog alltid svamp i korgen, till och med i extrem torka. Vi lärde oss flera nya svampsorter och hur man undviker att bli förgiftad.

Efter att ha hunnit resa hem, rensa svampen och byta kläder var det dags att avsluta dagen med en svampmiddag på Stallmästaregården, där fem av Sveriges bästa kockar slagit ihop sina grytor och lagat en fyrarättersmiddag. Endast desserten var utan svampinslag. Vi var restaurangens enda gäster vid ett långbord konstnärligt höstdekorerat av elever från Beckmans skola. Middagen var överdådig, superb och mättande. Ett minne för livet!

Det är spännande att plocka svamp. Att plötsligt få syn på kolonier av den brungula, lite oansenliga trattkantarellen bland löven i samma färg, eller när vi upptäckte att de vita stenarna på ängen faktiskt var hundratals champinjoner. Det hände en enda gång under våra 30 somrar i Nynästrakten. Murklor har jag bara ätit, aldrig sett växa. Enligt Pelle Holmberg avger de så giftiga gaser att man bör transportera dem i bilens bagageutrymme.

Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag.