Beställ bilden! Rivieran, Roquebrune-Cap Martin. Jane Bark, 1960-tal

I juli 1970 hyrde vi en lägenhet i utkanten av Menton i Roquebrune-Cap Martin. När man hyr en bostad osedd bör man vara beredd på besvikelser. Men lägenheten var fin med stor balkong och utsikt över Menton, Italien och Medelhavet – precis som utlovat. När vi ställt undan porslinshundarna, tagit ned några fula tavlor och spritt ut våra egna grejer i lägenheten började vi känna oss som hemma.

Jag hade just läst en DN-artikel med rubriken »Medelhavet – en skimrande kloak«, så vi började försiktigt med att bada längst ut på Cap Martin, udden till vänster om bildens simmande flicka. Där såg vattnet klart och fint ut. För att få bada där måste man äta lunch på restaurangen som arrenderade klippstranden. Det blev i längden lite dyrbart, så snart nog badade vi på stranden nedanför oss, där man också kunde äta goda luncher, men billigare. Grytor, omeletter, sallader och rosévin serverades av ett ungt par från ett litet skjul med några bord och stolar. På eftermiddagarna gjorde vi utflykter upp i bergen och runt omkring på Rivieran, till Saint-Tropez, Monaco och in i Italien.

För några år sedan bilade vi till Cannes. Vi hade tänkt att stanna ett par dagar någonstans på Rivi­eran, men en olidligt långsam bilkö avskräckte. Jag gick ur bilen då och då och frågade efter hotell­rum, utan resultat. Till sist lyckades vi få ett rum några mil från kusten. Nästa dag tog vi motorvägen till Menton. Vi fick genast ett dubbelrum på Hôtel Victoria vid strandpromenaden, inte långt från huset där vi för många år sedan bott med barnen.

Menton var sig likt, avskilt från Rivieran, med motorvägen till Italien på betryggande avstånd. Stör jag er, mademoiselle? var titeln på romanen med den simmande flickan. Bakom hennes huvud ligger Mentons pittoreska gamla stadsdel med 1600-talskyrkan Saint-Michel.

Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag.