Om dagböckerna är en ventil så är det professionella tecknandet och illustrerandet en livsstil och en egen värld hon skapar både för sig själv och sin omvärld. Det är här hon trivs bäst, i sin egen bildbubbla. Det är i den kreativa, oftast ordlösa sfären som hon får utlopp för sin talang och det är här hon är suveränen. Egentligen är hennes tecknande en enda lång obruten linje från det hon är fyra fem år fram till att hon är nästan 80 och demensen tvingar henne att lägga ner pennan och penseln för gott. Hon är en romantiker och en historieberättare men mest av allt skapar hon sitt eget narrativ i sina bilder. Skillnaden mellan modebilderna i dagböckerna från barndom och tidiga tonår och 1970-talets modeteckningar för Wahls är ytligt sett stora men synar man teckningarna i linjerna anar man samma drivkraft och ambition, samma mål och visuella vilja att föra utvecklingen och tekniska utförandet framåt.
lokal med.
Den vuxna Jane beskriver sällan den kreativa processen eller skapandet av sina bilder i sina dagboksanteckningar. Hon gör det knappt i den stora bok med illustrationer min designfirma gav ut i början av millenniet. Det behövs liksom inte, arbetet har sitt egen flow och momentum. När Jane tecknar kan hon sitta i timmar och dagar tills hon är helt nöjd med resultatet. Hon behärskar sin teknik till fullo och liksom när hon lagar mat har hon sina egna recept på hur man genomför de nödvändiga stegen på bästa sätt. Tecknandet har för Jane säkert också terapeutiska inslag — liksom allt skapande har för de flesta utövare — men det handlar också om ett meditativt tillstånd som fyller henne vid de långa ritbordspassen. Och varje illustration ska på något sätt alltid bli ännu bättre än den föregående.
Jane analyserar inte — medvetet eller omedvetet — sitt skapande. I de tecknade världar hon skapar för sig själv och åt omvärldens betraktare får andra värderingar råda. Hon har ofta en bärande idé och en tanke eller ett tema bakom ett jobb och hennes research är som sagt oerhört noggrann. Hon är med på kundmöten och sätter sig in i uppdragsgivarens behov och mål. Men vid en viss gräns tar det egna skapandet över och det är i slutänden Janes lösning som kunden står inför och ska godkänna. Och för det mesta blir det bäst så för alla parter.
Texten är hämtad ur boken »Jane Bark – ett fulltecknat liv«
BILDTEXTER:
TIDIG PUBLIKATION
Modereportage ur Jane och bästisen Gulles tidning Bikupan 1943.
SELFIE 1945
Välklädd sitter Jane framför spegeln och tecknar av sig själv. Hon betraktar sin spegelbild med en koncentrerad och klar blick. Kompositionen är typisk för henne då som senare; berättande bilder med aktivitet och interaktion. Och en bärande idé.
DE FÖRSTA ARBETSPLATSERNA
I arbete på ECO annonsbyrå, eller möjligtvis Dagens Nyheters Tecknarstuga, som är Janes nästa fasta arbetsplats. Där lär hon sig ännu mer om tecknaryrket, kundbemötande och om hur uppdragsgivare fungerar. Inte minst utvecklas hon som modetecknare, något hon får stor nytta av under den fortsatta karriären. Jane slutar på Tecknarstugan 1958.
ETT FULLTECKNAT LIV
Sista tiden under sitt yrkesliv sitter Jane hemma och jobbar. Tillvaron haltar lite men när hon handlar på Ica är hon välklädd med basker och matchande accessoarer. En stil hon håller livet ut.
TILLS PENNAN FALLER UR HANDEN
Jane tecknade professionellt till hon blev nästa åttio. Då tog Alzhemern över och hon lade ner penna och pensel för gott.