Spontana möten är ofta trevliga. Idag träffade jag Erik Lallerstedt på bussen från Slussen mot city. Det var länge sedan jag såg honom.
»Hur mår mamma?« frågar Erik. Som formgivare jobbade jag med Erik vid ett flertal tillfällen och mamma Jane känner honom från tiden då han drev Gerdas fisk i Östermalmshallen.
Han har för vana att inleda våra samtal med att förhöra sig om hur Jane har det och avslutar alltid med att hälsa till henne. Oavsett om vi pratat pågående jobb, mat, cigarrer eller Ferraris däremellan.
»Det är som det är« svarar jag »hon har ju Alzheimers … Men sin karriär minns hon väl« lägger jag till.
»Fiskskvadern är kvar« säger Erik och syftar på den lilla illustrationen av både fågel, fisk och något mittemellan som Jane ritade till Eriks kokbok vilken vi formgav åt Fischer Förlag. Fiskfågeln blev så uppskattad och omtyckt att den fortfarande pryder både menyer, visitkort och andra trycksaker på Gondolen. Eriks krogimperium drivs nu framgångsrikt av dottern.
»Man måste ju veta när det är dags att lämna över«, säger han på sitt buttra men vänliga sätt. »Och Janes original står på kontoret, i sin ram. Men det ska upp på väggen igen«.
»Roligt säger jag«, och minns att Tomas Fischer och Jan Stenbeck köpte originalillustrationen, lät rama in den och gav det i 50-årsgåva åt Erik.
Vid Norrmalmstorg kliver Erik av, som ofta klädd i tweedkavaj och snygga gångkläder. Han vänder sig i dörren.
»Hälsa mamma«.