Beställ bilden! Lingonkvist. Jane’s vackra illustrationer prydde Sockerbolagets bruna påsar 1989. Nu är det dags igen.

’A sweet return’ – Janes lingonkvist pryder åter sockerförpackningarna. 1989 tecknade Jane blommor, bär och växter till Sockerbolagets bruna påsar. Bilderna blev ett mycket populärt inslag på fikabord och i landets kök, hem och hushåll. Nu firar sockertillverkningen i Arlöv 150 år och varumärket Dansukker låter Janes kanske mest omtyckta bild, lingonen, åter pryda sockerpaketen för en sommar.

 Så här berättar Jane om uppdraget då det begav sig (ur boken ’Jane Barks Bilder’):

»Jag fick många tacksamma brev förmedlade genom Sockerbolaget när de nya bruna sockerpåsarna kom ut i handeln. Visserligen hade jag komponerat och tecknat påsarnas bärplantor, men ansvarig för förpackningens nya utseende var Kurt Lundqvist, ad på reklambyrån Arbmans i Malmö. Miljövänliga bruna påsar var inte fullt så vanliga då.

Eftersom sylt- och saftkok kräver mycket socker låg bildvalet nära till hands. Jag plockade lingonplantor i skogen, tog en körsbärskvist från eget träd och nypon i parken. Det är så mycket roligare att teckna av levande växter. Precis som människor har varje planta sin egen personlighet.

Trefärgstrycket lämpade sig bäst för tecknade bilder. Jag tecknade med tuschpennor och målade röda och gröna färgytor på separata original.

»Visst har det betydelse att den förpackade vardagsvaran även ser trevlig ut på köksbordet.«

Sockerförsäljningen kunde väl knappast öka, men efter framgången med strösockerpåsarna måste bitarna också få nya kartonger – kanske med bilder av ängsblommor ur den svenska floran?

Men det är snarare krukväxter som brukar pryda våra fikaplatser i köket, på jobbet och i vardagsrummet. Och mest sålda av våra prydnadsväxter
i kruka är begonia och saintpaulia, sa min blomster–handlare. Därmed fick det bli en gul begonia på snabb-bitsockret och en blålila saintpaulia på bit-sockerkartongen.

»På bit« förknippade jag direkt med pelargonen i den röda stugans lantliga kök, där man förr i tiden drack sitt kaffe på bit från fatet.

Det fina med krukväxter är att de inte vissnar medan man ritar och målar av dem, som snittblommor hinner göra mellan skiss och original.

Med färgläggningen begränsad till en signalfärg för varje sockerblomma krävde teckningen fler streck och mer svärta, som man kan se på saint-paulian. Bilderna till pärlsocker och brun farin är där-emot målade med akvarellfärg utan tuschstreck.«

Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag.