Min affisch med spargrisen som resväska vann förstapris när Sparbanken utlyste en tävling bland eleverna på Konstfack. I färg och form
tydligt inspirerad av vår lärare Martin Gavler.

1949. Jane kommer in på Konstfack, tecknar bokstäver för hand och träffar en begåvad kille som heter Stig Bark.

»Direkt efter avslutad flickskola sökte jag till Konstfacks linje för reklam och bokhantverk, som det hette på den tiden. Konstfackskolan låg på Mäster Samuelsgatan, bakom Hötorgshallen. Konkurrensen vid intagningen till skolan var inte så hård som nu. Man lämnade in en bunt teckningar och bedömdes därefter. Jag blev antagen på mina ganska tafatta försök att illustrera några svenska diktares verk, ett extraarbete från flickskolan.

Min affisch med spargrisen som resväska vann förstapris när Sparbanken utlyste en tävling bland eleverna på Konstfack. I färg och form tydligt inspirerad av vår lärare Martin Gavler.

Egentligen ville jag bli illustratör. Reklamtecknare var för mig ett ganska okänt begrepp. Första skolåret blev inte så framgångsrikt. Namnet Årfelt placerade mig dessutom längst bak i klassrummet. Dureformen hade inte slagit igenom, så våra lärare, fru Billow och herr Linné, titulerade även oss elever med fröken och herr före efternamnet.

Vi delade lokaler med andra årsklassen, som med ett års erfarenhet verkade oerhört överlägsna och tog hem alla poäng vid bedömningen av våra gemensamma tävlingsuppgifter. Så småningom lärde vi oss också att stryka upp innefärgerna chockrosa, turkosblått och olivgrönt i jämna ytor med gouachefärg, eller täckfärg som det kallades. Vi började begripa innebörden av ordet layout och skissade Fraktur, Bodoni och Garamond med spadvässad blyertspenna. Musår från dagens hjälpsamma datorer.

»Naturalistiska studier av människor och stilleben ägnade vi oss mest åt under kroki- och målningstimmarna. I övrigt ritade vi förvrängda perspektiv och roliga gubbar i tidens trendstil.«

Andra skolåret var vi två tjejer och fem killar som jobbade tillsammans med skisserna till tävlingsuppgifterna. Var och en gjorde sin grej, men bollandet med idéer och kritik sinsemellan var till stor hjälp och vårt lagarbete gav oss höga poäng vid den slutliga genomgången.

En av gängets mest begåvade killar hette Stig Bark. Han brukade hjälpa mig med linearritningen och ibland åt vi lunch tillsammans på det ofta fullspikade »Snusket«, ett pyttelitet fik längre upp på Mäster Samuelsgatan, där man fick en »tvåa gröt«, det vill säga en tallrik gröt och två frallor med pålägg från luckan till köket. Vem visste att det var början på ett långt gemensamt liv och samarbete, två barn och så småningom fyra barnbarn?

Stilleben i olja av Stig Bark. Han var särskilt nöjd med linjerna han ristade i musselskalen berättade han senare.

På HKS – Högre konstindustriella skolan – blev undervisningen mera fackinriktad. Flera av våra lärare arbetade framgångsrikt med reklam och grafisk formgivning utanför skolan – Martin Gavler, Carl-Axel Virin och Stig Åke Möller. Ändå var våra idéer om reklamens kommersiella funktion i samhället ganska diffusa. Trots att en reklamtecknare ofta brukade tituleras konstnär, betraktades vi ändå som okonstnärliga borgarbrackor av skolans riktiga konstnärer, målare och skulptörer. Själva ansåg vi oss däremot ha en betydligt gedignare konstnärlig utbildning än eleverna på Beckmans skola.

Konstfackshuset vid Mäster Samuelsgatan revs i slutet av 50-talet.«

Affischen för barntvål gjorde jag efter Konstfack, på Eco annonsbyrå, i ett helt annat manér. Bilderna är målade med gouachefärg.

Texten är hämtad från boken Jane Barks bilder – från femtiotalet till idag.