En morgon i början av 1990-talet vaknar jag med en idé. Jag ska designa en slips mönstrad med Sergel torgs svarta och vita trianglar. Vid den här tiden förekommer inte designen på filtar, brickor och annan så kallad merchandise. Då pryder det grafiska mönstret enbart själva torget eller ’Plattan’ – en plats många av oss kommit att förknippa med alltifrån demonstrationer och folkfyllda hyllningar till knarkare, narkotika och langning. Men ännu inte med slipsar.
Genialt tänker jag, ett ikoniskt grafiskt mönster implementerat på en snygg sidenslips.
Jag letar upp en exakt förlaga, kopierar mönstret och omvandlar det sedan till ett grafiskt korrekt original varpå en svensk producent tar fram breda slipsar i fint siden.
Min designbyrå arbetar då med Svensk Form och vi designar och producerar även tidningen FORM löpande under chefredaktör Ulf Beckman. För säkerhets skull kollar jag men Svensk Forms jurist hur det ligger till med upphovsrätten när det gäller mönstret. Han ger tummen upp och säger att generiska grafiska mönster inte går att skydda oavsett vem som har skapat dem. Men vem HAR skapat mönstret? Det ska jag snart bli varse.
Jag vet att Peter Celsing och hans kontor har ritat Kulturhuset och att de stora trianglarna formgivits i samband med framväxandet av byggnaden. Det här är innan Google men jag lyckas hitta upphovsmannen till mönstret; en dansk arkitekt vid namn Jörgen Kjærgaard som vid den tiden arbetade med Sergels torgs ansvarige arkitekt David Helldén.
Torget och trafikplatsen står färdiga 1967 efter flera decenniers planering. I ursprungsförslaget är de vita trianglarna i kolmårdsmarmor och det svarta i grythytteskiffer. Torget är tänkt att översköljas av en vattenfilm kvällstid som ska få ytan att gnistra och leva i strålkastarljuset från Kulturhusets tak. Så blir det nu inte. En billigare lösning tvingas fram, i betong. Utan vattenspolning. En besvikelse för upphovsmännen trots att torgets mönster med tiden blir ikoniskt och en symbol för Stockholm och city.
Men fler besvikelser väntar Jörgen Kjaergaard. Drygt tjugofem år senare svänger en intet ont anande grafisk formgivare in på uppfarten till hans villa. Jag kör då en Citroën XM och det känns helt rätt att parkera den snygga franska bilen utanför arkitektens hus. Med mig har jag några nyproducerade breda sidenslipsar med Kjaersgaards grafiskt starka mönster. På inrådan av Svensk Forms jurist har jag låtit trycka en etikett på slipsens baksida: ’Hommage till Sergels torg’. Ingen tvekan om var mönstret kommer ifrån alltså. Och i förlängningen vem upphovsmannen är. Men det ska inte blidka Jörgen Kaersgaard ska det visa sig. Lika lite som gåvoslipsen jag försöker lämna över. Jörgen är gramse. Mycket.
Kjaergaard är irriterad över att hans grafiska mönster nu hamnar på en simpel slips, siden eller inte. Slokörad får jag en lång utläggning om min identitetsstöld, om mönsterskydd och upphovshyfs i allmänhet. Till eldunderstöd har han sin vuxne son och hustrun. Jag stammar något om att det enligt jurister inte går att skydda generiska grafiska mönster. Men vinklarna på trianglarna är inte vilka geometriska vinklar vilka som helst får jag veta, de är precist uttänkta, avvägda och med anpassade grader och mått. Patentvärdiga. Men inget patent finns, Jörgen vet förmodligen att hans mönster inte går att skydda och det gör honom ännu ilsknare. Jag påpekar också att textiltryck i den här skalan inte är i närheten av gradkorrekta vinklar. Den precisionen faller på sin egen orimlighet.
Jag lämnar familjen Kjaergaard så omskakad att jag håller på att backa in i uppfartens ena grindstolpe på vägen ut. Gåvoslipsen ligger kvar i sitt cellofanomslag på sätet bredvid mig tillsammans med de övriga proverna.
Jag fortsätter att sälja slipsen, jag ansåg då och anser fortfarande att den är en hyllning till Sergels torg och till mönstrets upphovsman. Och numera har slipsen fått sällskap av filtar, brickor, loggor och annat prytt med de grafiska trianglarna.
Slipsen blir lite av en succé, hamnar i formpressen, i DN och i lokalpress. Den säljs under många år på Designtorget och jag låter producera nya när de gamla är slutsålda. När Forms chefredaktör Ulf Beckman ska på invigning på Östasiatiska museet och träffa och skaka hand med kungaparet anbefalldes slips, även för Beckman som aldrig bär något snarlikt kring halsen. Valet är givet, Sergelstorgsslipsen! En slips, ska det visa sig, som även notoriska slipsmotståndare kan trä på sig när nöden så kräver.
När Ulf står framför kungaparet säger Majestätet, inte utan stolthet i rösten och med blicken fästad på chefredaktörens breda sidenslips: ’Ja det där mönstret känner man igen!’ ’Fattas bara de intrampade tuggummina!’ lägger Konungen till. ’Men USCH!’ inflikar Silvia med emfas. Jag är själv inte där men jag kan höra den lätt tyska brytningen för mitt inre öra.
Senare är jag inne på att göra en slipsnål i silver i form av en kanyl. Men jag besparar Jörgen Kjaersgaard det komplementet. Han har haft det jobbigt nog ändå.
Några som inte är slipsmotståndare på något sätt är bandet The Hives. De är dessutom väldigt förtjusta i svartvita grafiska mönster. Tyvärr missar jag tillfället men någon på dåvarande Pressens Bild mejlar mig långt senare en bild på Howling Pelle och bandet iklädda snyggt instoppade Sergelslipsar. Stort!
Nyligen hittade jag fem slipsar som legat undangömda i arkivet. Så nu finns åter chansen, passa på! Knyt en klassiker kring halsen. Och för dig som hatar och aldrig bär slipsar (@steffotornquist) så har jag en glad nyhet, den funkar även för dig! Det har jag kungsord på.
PS Är lagret slut och du är intresserad så hör av dig till mig, jbark.moga@gmail.com Är ni tillräckligt många slipsentusiaster så tar vi upp produktionen igen.
Bara så du vet, Jörgen.
John B