Till minne (ursprungligen införd i Dagens Nyheter):
JANE BARK, älskad mamma, farmor, mormor, syster, kollega, inspiratör, vän, rotisseur, kreatör, munskänk, resenär, ofrivillig humorist, stilist, gourmet men framför allt: ILLUSTRATÖR. Här en berättelse från hennes långa karriär:
Airbrush med kompressor var stort i skarven mellan 1970- och -80-tal. Några gånger funderade Jane själv på att testa ’färgsprutan’ men det stannade vid en tanke. Det var nog klokt för hennes handlag som illustratör när det gällde att färglägga ytor var så precist att hon inte behövde ’fuska’ med airbrush. Någon gång vid den här tiden sitter Jane på en stor galamiddag arrangerad av en branschorganisation eller reklambyrå. Janes bordsgranne inleder samtalet i takt med tiden:
‘Har du provat med spruta?’
Jane tittar förvånat på kollegan men ser ingen ironi bakom frågan. Mamma har ju trots allt genomlevt ett hippie-light-liknande sextiotal med fest, den tidens partydroger och sexuell frigjordhet. Så hon håller resolut upp sitt glas med rödvin och svarar bestämt:
’Nej verkligen inte, det räcker med det här!’
Bordsgrannen kan, efter en stunds perplex tystnad, inte sluta skratta och Jane skrattar med lika gott.
Den historien säger en hel del om Jane. Dels sätter den förstås ett finger på hennes professionalitet och skicklighet som frihandstecknare; hon behövde inga tekniska hjälpmedel. Ett annat finger hamnar på hennes alltid ärliga och uppriktiga uppsåt. Mamma svarade utan krusiduller eller undertoner på en rak fråga; knark, nej tack!
Ytterligare ett finger hamnar på hennes sociala, positiva och generösa personlighet. Jane var både omtyckt och respekterad, privat och i yrket. Hon var skärpt men med ett stänk av en naivitet hon nog frivilligt bar med sig sedan barndomen – helt enkelt för att hon trivdes med den och för att den gynnande hennes kreativa sida. Jane hade också humor även om den ofrivilliga ofta var den mest skrattframkallande.
Trots tilltagande Alzheimers (hon drabbades sent och jobbade till hon var nästan åttio) tog mamma med sig många av sina bästa sidor till boendet på Danvikshem. Där träffade hon bland andra den 90-åriga krutdamen Katarina, fd hotellägerska tillika rallyförare.
Katarina och Jane fann varandra direkt och de satt ofta inne hos Katarina och planerade gemensamma utlandsresor över ett glas vin eller två. Några gånger var jag med vid bordet inne på rummet med utsikt över Stockholms inlopp. Samtalet var vitalt och trevligt. Eller snarare, varje tvåminuters-loop var det, sen började allt om från början. Men det bekom varken Katarina eller mamma, de tog en klunk rödvin till och började på ny kula, lika uppspelta och entusiastiska över de kommande resorna som alldeles nyss.
Mamma, du kom verkligen iväg till slut. Vi kommer att sakna dig.
Jane Bark blev 91 år. Hon sörjes närmast av barnen John Bark och Molly Bark med familjer.