Lotta Kühlhorn är själv lite som ett mönster som formgivare – hon bara fortsätter åt alla håll. Hennes kreativitet har få begränsningar. Foto porträtt till vänster: Anna-Lena Ahlström

»Jag tittar på min väska av mönstrat tyg. Rött, blått, gult, grönt, svart och vitt. Sex färger. Egentligen är det en teckning med svarta streck på vitt papper som någon har färglagt. Prästkragar, vallmo, blåklint och något som ser ut som vete eller råg. Rapporten är stor, jag ser knappt ser var i bilden upprepningen sker.

Bleu, blanc, rouge. Lotta lägger moodboard.

Blommorna med blad och stjälkar som är i verklighetstrogen skala är utplacerade med jämna avstånd. Som på en äng. Varje art är ritad på lite olika sätt, knopp, halvutslagen och helutslagen. Hela bakgrunden är färglagd grön, men på ett snabbt sätt så att det vita skymtar fram här och var och konturerna som är svarta är skissartat gjorda med många tunna svarta streck. Naturalistiskt men på en skön, konstnärligt hög nivå.

Jag tycker så mycket om att det inte finns någon mittpunkt i ett mönster – det bara fortsätter likadant åt alla håll.

Om det vore musik så vore det mitt i låten. Alla instrument är igång samtidigt. Du kan justera volymen genom att backa bort en bit (eller om det är du själv som gör mönstret: genom att skala det upp eller ner eller dra i färgerna). Det kan vara ett enklare mönster, med bara ett par, tre instrument eller en pampig jätteorkester med alltifrån de tunna trianglarna till de stora bastrummorna. Det kan vara en marsch eller ett stilla harpspel. Eller bara en entonig prick, prick, prick. Det kan vara medeltida eller supermodernt. Men det är liksom mitt i låten.

Visuella ljudslingor. Mönster till Kristen Roupenian, Kattmänniska, Albert Bonniers Förlag

Den tar inte slut förrän du går ut ur rummet (om det är tapeter) eller tar av dig blusen (om det är på kläderna). Efter ett tag blir det såklart en vana, det sjunker in i bakgrunden, det blandar sig med allt annat. Det blir ett kärt minne från din mormors hus, en gardin du minns att hon hade. Eller ett minne av hur brickorna i skolmatsalen såg ut. Högt och lågt, varmt och kallt, sött och salt.

Stensöta i grönt sällskap. Mönsterskiss till Rachel Mohlin, Dungen, Polaris

Det är en fin tanke att det har funnits mönster så länge som människan har levat. Vi vill dekorera. Vi vill märka vad som är vårt eller nån annans. Vi har tid att göra fint ibland. Hur det ser ut omkring oss påverkar oss. Och det har hjälpt oss att förstå historien. Vi kan se när ett mönster är gjort. Vi känner igen 1950-talet, jugendmönstren men också väldigt långt tillbaka som mönstren från medeltiden och mönster från krukor och hus långt före vår tideräkning.« //

Nästa vecka lanserar vi ett av Lottas fina mönster som poster i fem format. Det är en fortsättning i vår serie ’Mönster med MoGA’. Tidigare mönsterformgivare är Wanja Djanaieff, Chiqui Mattson och Gunnel Ginsburg.

Syrén i full blom. Känn doften!

Vi inleder nu samarbeten med några av Sveriges genom tiderna bästa och mest kända mönsterformgivare. Först ut i vår nya posterkollektion ’Mönster hos MoGA’ är formgivarna Wanja Djanaieff, Chiqui Mattson och Gunnel Ginsburg. Den här veckan presenterar vi tre av Gunnels mönster.

Deras produktioner är omfattande och deras gärning en del av Sveriges moderna designhistoria. De är även kända utanför Sveriges gränser och de har ställts ut och blivit hyllade och omskrivna både hemma och utomlands.

Wanjas mönster visades nyligen i en stor retrospektiv utställning i Marabouparkens konsthall. Samlingen fick mycket uppmärksamhet i press och av allmänheten och designen uppskattades för sin idérikedom, estetik och betydelse.

Färgstarka. Formsäkra. Framgångsrika. Chiqui, Wanja och Gunnel.

Mönster formges för det mesta för att appliceras på till exempel textilier, tapeter, brickor, underlägg, dukar och bruksföremål. Eller kläder och personliga accessoarer. De är ofta tillverkade i rapport för att kunna upprepas över stora ytor.

Mönster och mönsterdesign är en del av vårt kollektiva minne, de utgör tidsmarkörer och är en färgsprakande offentlig fond till samhällets utveckling. Samtidigt är mönster ofta tidlösa i sitt uttryck trots sin naturliga och starka koppling till en viss design-era.

På det personliga planet fastnar vissa mönster och bildar en bakgrund till barndom och uppväxt. Jag vet inte hur ofta och hur länge jag tittade på Gunilla Axéns ulliga moln på min neddragna rullgardin när jag var liten. Eller köksvaxdukens glada snirklar. Påslakanens färger, blommor och figurer.

Mönster gör dig glad men de blir till slut så naturliga inslag i vardagen att du knappt reflekterar över deras existens. Men de finns där och lever vidare som ett glatt rop från ett blommigt sjuttiotal, ett pastelligt åttiotal eller stramare tjugotal. Oavsett tid och uppväxt bildar mönstren ett visuellt ’soundtrack of our lives’ – fantasieggande mönstermelodier för öga och själ.

MoGA lanserar nu en mönsterdesigner i veckan. Vi återkommer senare med en samlande artikel på MoGA om Chiqui, Wanja och Gunnel.

Gunnel designade kostymerna till pjäsen ’Krångel’ på Intiman 1971

Gunnel föddes 1942 på Lidingö där hon också växte upp. Hon utbildade sig på Beckmans, Tillskärarakademien och Konstfacks textillinje. Hon återvände till senare till Beckmans, då som lärare i mode- och figurteckning samt illustration och undervisade på skolan från 1988 till 1992.

Tidigt under sin yrkesbana, från 1963 till -64, arbetade Gunnel som assistent till Gunilla Pontén och senare som textilformgivare åt Gammelstaden-Strömma. Hon har också en lång, framgångsrik karriär med egen verksamhet bakom sig, som illustratör, textilformgivare, kostymskapare till film och teater, pedagog och skribent. Till kunderna kan räknas bland andra Mölnlycke, Gamlestaden-Strömma, Durotapet, Eco-tapeter, Borås Wäfveri, Almedahls, KF, Finlayson och Ludvig Svensson.

Gunnel har vunnit ett flertal priser och hennes design har ställts ut många gånger under åren. Gunnel är fortfarande aktiv inom sitt yrke som formgivare.

Köp hennes fantastiska mönster här:  RONDELL   PALATS   KEDJOR